Annies Julkalender – Lucka 17

Posted on Updated on

Årets Äventyrare 2005

Fram tills nu hade jag aldrig tänkt att jag var idrottare. Ännu mindre elitidrottare.

Men genom mina bedrifter på motorcykel blev jag korad till Årets Äventyrare 2005, tillsammans med löparlegendaren Rune Larsson.

Det här var första gången priset delades ut, och jag hade fint sällskap bland nomineringar som Renata Chlumska.

Nu fick jag en annan syn på mig själv, jag var elitidrottare!

Undrar om jag skulle klara av att ställa upp i olika äventyrstävlingar?

Ja, jag måste ju testa! Jag började med terränglöpartävlingen Hindertimmen där jag sprang som Forrest Gump med knäortoset i metall på båda knäna!

Sedan väntade det 3,2 km långa Riddarfjärdssimmet mitt i Stockholm. Det kändes nästan omöjligt, jag hade inte simmat en längd sedan skoltiden. Men sen kom jag in i flytet, och målet vid Stadshuset närmade sig. När jag vilat några timmar knöt jag på mig löparskorna och ställde mig på startlinjen i det klassiska Midnattsloppet. Nu när jag hade ångan uppe så gick det ganska lätt!

Avslutningsvis skulle jag cykla Sveriges längsta mountainbiketävling, 13 Mil 08XC. Jag hade lurat med mig min racingkompis Annette Eilert att också cykla. Jag hade lånat en superlätt cykel och skaffat riktiga cykelbyxor och cykelskor. T

Två veckor innan tävlingen skulle Annette och jag träna att cykla terräng. Det slutade med att jag slog runt framlänges och landade med ansiktet rätt på en sten tuppade av. När jag vaknade fattade jag inte vad som hänt, men såg på mina händer att de var fullkomligt täckta av blod. Annette försökte larma efter Ambulans och efter en timme lyckades de hitta mig i skogen.

Jag hamnade på traumaavdelningen och ansiktet syddes med 40 stygn. Ögonlocket hade spruckit påse över och under ögat, men synen klarade sig. Jag hade även tur att jag inte krossat pannan eller slagit ut några tänder. Med blåtira, sårskorpor och alla stygn såg jag ut som Frankensteins syster!

Efter två veckor var det dags för start i 08XC. Jag hade inte hunnit träna något mer men tänkte att jag får försöka komma i mål. Annette och jag cyklade de 13 milen tillsammans och vi lyckades precis klara oss inom maxtid.

När vi rullade in på Stockholms Stadion var vi i princip sist av de som lyckades nå mål. Men för mig var det en jätteseger!

Årets äventyrare springer, simmar, cyklar och kraschar…